Kom Ta Min Hand
Dansteater av Birgitta Egerblad
Texter av William Shakespeare
Exklusiv TV-inspelning av föreställningen Fredag 16/4 kl 18,
lördag 17/4 kl 18, söndag 18/4 kl 15
Birgitta Egerbladh möter William Shakespeare "Det är nåt
speciellt med den här dan. Det känns som hjärtat svävade i
bröstet,
som om jag gick på luft av idel glädje." "O olycksdag! O
jämmerliga dag! Den sorgligaste, sorgligaste dag som nånsin,
nånsin, nånsin jag har skådat!" Ur Romeo och Julia.
Birgitta Egerbladh är en upptäcktsresande mellan de sceniska
konstformerna.I sina verk förvandlar hon det till synes triviala
till fullödiga konstverk. Allt är möjligt.Med dans, text och musik,
gestaltar hon nu i nära samarbete med Folkteaterns ensemble,
människan i vardagen. Hon som längtar efter kärlek, som oroar sig
för naturen, som vill bygga en ny värld, som är rädd för döden, som
hoppas på förändring…I "Kom ta min hand" inspireras Birgitta
Egerbladh av ensemblen och från några av William Shakespeares mest
kända pjäser. Texter från 1600-talet möter den moderna människan i
ett optimistiskt 1960-tal.
En tid då allt var möjligt. Med både humor och allvar skapar
Birgitta Egerbladh en tragikomisk dansteater om kärleken och döden.
"Tvi dig, du värld! Du är en vanskött trädgård som går i frö - där
frodas bara ogräs som kväver allt. Att det har gått därhän!"
Intervju med Birgitta Egerbladh av Gunilla
Kindstrand
"Kom ta min hand" bygger på fragment av Shakespeares
texter, men inspireras också av skådespelarnas egna
erfarenheter. Hur växer en sådan uppsättning fram?
Eftersom jag framförallt är koreograf, är min utgångspunkt
kroppen och rörelsen.
Det finns från början ingen färdig handling, inga roller, ingen
pjäs att utgå ifrån. Jag börjar istället med rörelseövningar och
improvisationer. Ur dem uppstår det material som sedan växer till
sceniska idéer, som tillslut sätts ihop och blir en föreställning.
Ibland utgår vi från Shakespeares text, ibland lägger vi texten
till dansen, rörelserna..
Repetitionerna blir ett slags arkeologiska undersökningar av den
egna personen. Det handlar mycket om att lyssna inåt, till sig
själv och ta vara på det egna sättet att röra sig på. Bara genom
att gå genom ett rum kan man berätta så mycket om en människa, om
känslan, viljan, meningen, det inre tempot … Mitt jobb som
regissör/koreograf är att ge utgångspunkter, idéer, riktningar, att
sammanfatta, ha överblick, och sätta ihop materialet. Det gör jag i
nära samarbete med dramaturgen, men alla i teamet och i ensemblen
är delaktiga och tar ett stort ansvar för processen.
Texterna i föreställningen är från flera
Shakespearedramer. Hur har ni valt?
Jag och dramaturgen Marie Persson Hedenius har tagit fram en
bank av texter ur ett antal kända Shakespearedramer och Sonetterna.
Alla i ensemblen har också valt texter som de av olika skäl drabbas
av. Vi väljer till en början texter mycket på intuition och vad man
kan känna igen sig i. Shakespeare hade verkligen en stor kunskap om
och erfarenhet av människans inre. Han har en fantastisk förmåga
att uttrycka känslor, förvandla det till poesi, och att bygga stor
dramatik! Han gestaltar ofta hur livet kan förändras på en bråkdel
av en sekund. Hur känslor och förutsättningar plötsligt kan växla.
I hans dramer finns ett stort spektrum av olika karaktärer. I vår
föreställning kan man ha både en Ofelia och en Lady Macbeth inom
sig, på en och samma gång. Så i "Kom ta min hand" har jag
valt att arbeta med många teman. Kärlek, längtan, ensamhet, död,
natur, förändring..
Du har arbetat på liknande sätt tidigare, t ex i
dansteaterföreställningen Köra och vända, som baserade sig på
texter av August Strindberg och Kristina Lugn. Likaså i
Tjechovträdgården som utgick från texter ur Tjechovs
dramer.
Ja, jag tycker det är spännande att kombinera text och rörelse.
Jag vill bygga min egen dramaturgi, och därför sätter jag
egentligen inte upp pjäser. Ett undantag är nu senast på
Stadsteatern, våren 2009, då jag iscensatte Stor och liten av Botho
Strauss.
När jag lösgör texten ur sitt sammanhang får den en ny betydelse
och jag är friare att bygga min egen föreställning där jag kan
balansera dansen och texten på det sätt jag vill. Det är ett sätt
att utvinna nya berättelser och betydelser ur det som Shakespeare
en gång skrev. Vi uttrycker oss själva, idag, men talar "genom"
honom..
Du gör din egen, högst personliga blandform av dans och
teater. Du arbetar med såväl dansare på Operabaletten som med
humorgruppen Klungan. Vari ligger skillnaden?
- Skillnaden är inte så stor som man kanske kan tro. Det är
klart att det blir mer dans när jag arbetar med Operabaletten, men
mitt scenspråk utgår alltid från människan, mer än dansaren eller
skådespelaren. Jag är intresserad av kroppsspråket och
vardagsrörelserna hos dom jag arbetar med. Det har vi alla tillgång
till, om vi får möjlighet att använda det. I Folkteaterns ensemble
finns en stor erfarenhetsbredd, ett stort mod och lyhördhet. De har
också tidigare arbetat mycket fysiskt, men på ett annat sätt.
I föreställningen möts 1600-talets kostymer och
1960-talets. Varför?
- 1600-talets kostymer kännetecknas av mycket tyg, åtsmitande
kragar, trånga midjor 1960--talet däremot lyfter fram enkla
skärningar, raka linjer. 1600-talet var Shakespeares tid, full av
krig och maktkamp. 1960-talet var en tid med stor optimism, då allt
var möjligt, men också en tid av revolt och uppror. Båda tidernas
kostymer har starka relationer till kroppen. De stänger in,
begränsar, fast på helt olika vis. Och så är det en rolig kontrast
mellan det stora, breda, tunga och de raka, smala formerna.
Du har valt en säregen affischbild - en kvinna som vattnar
en heltäckningsmatta.
Kostymören Ann Sofie Nyberg visade mig bilden som inspiration
till kvinnliga 60-talskostymer. Kvinnan vattnar kontorsmattan för
att bli av med damm och statisk elektricitet. Den är både komisk
och melankolisk på samma gång. Och jag undrar vad hon tänker?
Kanske längtar hon därifrån? Kanske vill hon att någon ska komma
och ta henne i handen och börja ett nytt liv..?! Jag tycker den är
fantastisk, absurd och gåtfull på en och samma gång.
Den lilla gasklockan i Gävle är en mycket speciell lokal.
Det är första gången du sätter upp något där. Vad bär rummet för
möjligheter?
Den lilla gasklockan är som en dröm. Det är en fantastisk lokal!
Det finns en råhet där som ställer sig mycket fint till
Shakespeares poesi. Och kanske påminner den lite om Shakespeares
GlobeTheatre? Rummet andas Shakespeare..
Varför heter föreställningen "Kom ta min hand"
?
Jag letade efter en mening ur Shakespeares texter och hittade
tillslut Lady Macbeth som säger "Kom, kom, kom, kom ta mig i
handen!" Lyft ur sitt sammanhang kan den betyda så mycket. Det
beror på vem som säger det och i vilken situation.. "Kom, jag
behöver hjälp!" "Kom, jag älskar dig!" "Kom, jag är förtvivlad!"
Kom, jag vill dansa!" "Kom, så går vi" och så vidare, och så
vidare..
Varför är det inget utropstecken, som "Kom ta min
hand!"
Jag vill att det ska finnas en öppenhet att tolka titeln. Med
ett utropstecken blir det uppfordrande, ett krav, en befallning.
Snarare handlar det om en känslighet inför livet som öppnar för
många olika möjligheter..
Exklusiv TV-inspelning av
föreställningen
fredag 16/4 kl 18, lördag 17/4
kl 18, söndag 18/4 kl 15
Birgitta Egerbladh möter William Shakespeare "Det
är nåt speciellt med den här dan. Det känns som hjärtat svävade i
bröstet, som om jag gick på luft av idel glädje." "O
olycksdag! O jämmerliga dag! Den sorgligaste, sorgligaste dag som
nånsin, nånsin, nånsin jag har skådat!" Ur Romeo och
Julia
Birgitta Egerbladh är en upptäcktsresande mellan de
sceniska konstformerna.I sina verk förvandlar hon det till synes
triviala till fullödiga konstverk. Allt är möjligt.Med dans, text
och musik, gestaltar hon nu i nära samarbete med Folkteaterns
ensemble, människan i vardagen. Hon som längtar efter kärlek, som
oroar sig för naturen, som vill bygga en ny värld, som är rädd för
döden, som hoppas på förändring…I "Kom ta min hand" inspireras
Birgitta Egerbladh av ensemblen och från några av William
Shakespeares mest kända pjäser. Texter från 1600-talet möter den
moderna människan i ett optimistiskt 1960-tal. En tid då allt
var möjligt. Med både humor och allvar skapar Birgitta
Egerbladh en tragikomisk dansteater om kärleken och
döden. "Tvi dig, du värld! Du är en vanskött trädgård
som går i frö - där frodas bara ogräs som kväver allt. Att
det har gått
därhän!"
Ur Hamlet
Folkteaterns ensemble: Anna
Andersson, Görgen Antonsson, Lisa Eriksson, Björn Johansson, Mats
Jäderlund, Arabella Lyons, Martin Pareto, Bai Tao och Alexandra
Zetterberg.
Scenograf: Peter Lundquist Dramaturg: Marie
Persson Hedenius Kostym: Ann Sofi Nyberg Mask: Janina
Rolfart Musik: Folkteaterns musiker Görgen
Antonsson, Lisa Eriksson samt Birgitta Egerbladh mfl. Ljus:
Patrik Bogårdh Ljud: Mikael Andersson
Birgitta Egerbladh är känd för sin nydanande
blandform av dans, teater och musik. Hon beskriver ofta, både på
ett allvarligt och humoristiskt sätt, människan i vardagen. Sedan
1981 har hon koreograferat vid Stockholms stadsteater, men även vid
Kungliga Baletten, Göteborgsoperans balett, Norrbottensteatern och
Moderna dansteatern samt arbetat med vokalensemblen Voces Nordicae.
p"Det är vi som är hemgiften". Föreställningen blev utvald till
2009 års Teaterbiennal. 2001 tilldelades hon
Cullbergstipendiet av Konstnärsnämnden samt som första koreograf
Svenska Dagbladets Thaliapris 2004.
Birgitta Egerbladh stod för rörelseregin i 2008 års uppsättning
på Hälsinglands Träteater; Två Herrars Tjänare i regi av Michael
Cocke och har under våren 2009 arbetat med Folkteaterns ensemble i
en förberedande workshop inför KOM TA MIN HAND.
FÖRESTÄLLNINGSINFORMATION
Föreställningslängd: ca 3 timmar och 15 minuter inklusive
paus.
Det är ordinär rumstemperatur i Lilla Gasklockan
Biljettkontoret på området öppnar en timme innan
föreställning.
Pausservering: Restaurang Gasklockorna har öppet alla
föreställningsdagar. Servering från kl. 18 på vardagar och kl. 14
på helgerna. Smörgåsar, smårätter, fikabröd, fullständiga
rättigheter. Förboka gärna pausfika innan föreställningen
börjar.
Vill ni äta en ordentlig måltid i samband med föreställningen så
måste detta beställa i förväg, vänligen ring 026- 61 10 64.
Parkering: Ett fåtal vid spelplatsen, möjlighet till parkering
vid Briggen Gerda c.a 100 m, gott om platser vid Limöbåtarnas
Kaj.
Toaletter: Finns, vid spelplats.
Program: Säljs av publikvärdarna på spelplatsen.
Insläpp: Ca 20 minuter innan föreställningens början. Salongen
är onumrerad.
Resor: X-Trafik, Tåg och bussar: tfn. 0771-910109, www.x-trafik.se (lokaltrafiken i
Gävleborg), SJ, Tåg: tfn. 0771-757575, www.sj.se, Taxi: Gävle Taxi tfn.
026-12 90 00
Funktionshinder: Om du har ett funktionshinder var vänlig
kontakta oss så att vi kan göra din teaterupplevelse så god som
möjligt. Vi kan reservera platser för dig och en ledsagare. Tfn.
026-54 65 16 eller 026- 54 65 05
Gävle & turistinformation:
Vill du övernatta i Gävle vänd dig gärna till Turistbyrån som
har många bra förslag på trevligt boende: Tfn 026-17 71 17 e-post:
turist@gavle.se
Karta och färdväg till spelplatsen Lilla Gasklockan Gävle,
Atlasgatan 1: Följ länken nedan:
http://kartor.eniro.se/query?what=map&ax=&asearch=1&imgmode=&ms=0&streetname=Atlasgatan%2C+G%E4vle
Karta över området: http://olnk.se/17
För mer information: tfn 026-54 65 16 eller 026-54 65 05 eller
info@gavlefolkteater.se
För speldatum, se kalendarium på hemsidan.
Varmt Välkomna!
Medverkande:
Anna Andersson
Görgen Antonsson
Lisa Eriksson
Björn Johansson
Mats Jäderlund
Arabella Lyons
Martin Pareto
Bai Tao
Alexandra Zetterberg
Regi/koreografi: Birgitta Egerbladh
Dramaturgi: Marie Persson Hedenius
Scenografi: Peter Lundquist
Kostym: Annsofie Nyberg
Ljusdesign: PAtrik Bogårdh
Mask: Janina Rolfart
Urpremiär 13 februari 2010 i Lilla Gasklockan i Gävle.
Nypremiär 7 maj 2011 i Lilla Gasklockan i Gävle
Föreställningen spelades in av Sveriges Television våren 2010
och sändes som Veckans föreställning i SvT 2 den 5 mars
2011.