Gästspel Från Kina

Hälsinglands Träteater gästas i sommar av en trupp om 15 skådespelare från den prisbelönta Zhejiang Kunqu Teater.

Under två dagar fylls Folkteaterns sommarscen av musik och sång, storslagna kostymer och masker, dans och virvlande akrobatik - 15 kinesiska skådespelare framför en totalteater för alla sinnen.

Kunqu är en pärla bland världens teatertraditioner, den ses som en äldre släkting till flera av de kinesiska teaterformerna, däribland den mer välkända Peking Operan. År 2001 blev Kunqu utvald av Unesco som immateriellt Världskulturarv och förvaltas nu av ett fåtal teaterkompanier i Kina.

Endast två föreställningar på Hälsinglands Träteater, Järvsö.
Lördag 19/7 kl 20, söndag 20/7 kl 15.

FOLKTEATERN OCH KINA
Folkteatern har under flera år sökt efter ny kunskap inom andra skådespelartraditioner än den europeiska västerländska och samarbetat med och inspirerats av teaterformer från hela världen. Samarbetet med Kina inleddes redan i början av 90-talet då Folkteaterns dåvarande konstnärliga ledare Peter Oskarson och den kinesiska Peking Opera (Jingju) regissören Ma Ke träffades. Tillsammans satte de upp pjäser både i Sverige och Kina.

Folkteaterns publik har fått ta del av flera föreställningar med tydlig inspiration från Kina.  Däribland Shakespeares En Midsommarnattsdröm och Henrik IV samt Höstfloden, en Jingju-föreställning i svensk tappning.
Bai Tao, skådespelare från Shanghai som sedan flera år tillhör den fasta ensemblen på teatern, har influerat många av Folkteaterns föreställningar med kinesisk stridkonst och dans. Han har vid ett flertal tillfällen framfört föreställningen Skogsmötet, även den baserad på traditionell kinesisk teater. Tillsammans med pipa-spelaren Yingying skapade Bai Tao ett musikaliskt program, Pipa Xing, som turnerade med Musik Gävleborg. I föreställningen Nihao framförde han en monolog baserad på sina erfarenheter under kulturrevolutionen på 70-talet i Kina.

Hösten 2005 gästades Folkteatern för första gången av Zhejiang Kunqu Opera Theatre som då spelade på Gasklockorna i Gävle. Det blev startskottet för en ett utbyte och dialog som hela tiden utvecklats. Tanken är att de båda teatrarna inom de närmaste åren ska göra en samproduktion, som är tänkt att spelas både i Gävleborgs län samt i Zhejiang, provinsen i Kina där Kunquteatern har sin hemvist.

I Folkteaterns engagemang för interkulturella samarbeten ryms en stark nyfikenhet på teaterkonsten och våra skilda kulturer i en gemensam värld. I dessa möten vidgar vi våra referensramar att tolka en omvärld ständigt stadd i förändring. Det handlar om att kunna förhandla och förmedla mellan olikheter, skapa sig förståelse för och fördjupa kunskaperna om varandras levnadsvillkor, traditioner, samhällen och historia. Då kan vi förhoppningsvis också så småningom hitta gemensamma utgångspunkter att tillsammans undersöka och konstnärligt gestalta angelägna globala samtidsfrågor.
Vad är Kunqu?

Historien om hur den kinesiska teatern kom till

Det finns en vacker gammal historia om hur den kinesiska teatern kom till. Historien utspelar sig under Tangdynastin (618-907 efter vår tideräkning). Så här lyder historien: Den vittberömde kejsaren Ming Huang, som levde på sjuhundratalet, berättade att han hade haft en märklig dröm. Han hade drömt att han var på månen. Där var han omgiven av sångare som sjöng de ljuvligaste sånger och dansare som dansade behagfullt till himmelsk musik. Kejsaren kunde inte släppa tanken på drömmen, så han kallade samman sitt råd för att diskutera hur han skulle kunna grunda en teaterskola. Skolan skulle ligga i det palats som kallades Päronträdgården. Man utbildade skådespelare så att de skulle kunna framträda vid hovet. Kejsaren själv tog livlig del i utbildningen. Han hade ett gott musiköra och kunde genast höra om någon av lärjungarna sjöng falskt. Ming Huang kom att bli något som närmast liknar den kinesiska teaterns skyddshelgon.
Många kinesiska rollfigurer har målade ansikten. Det finns en gammal tradition som berättar om varför det blev så.

Historien om hur de målade ansiktena kom till

Det levde en gång en krigare, som hette Lan Lin-wang. Han hade ett sött och flickaktigt ansikte. Han satte därför en mask för ansiktet för att skrämma fienden, när han drog ur i strid. De skådespelare som skulle föreställa Lan Lin-wang använder därför alltid mask. Så småningom förvandlades masken till praktfull sminkning. Och sminkningarna blev med tiden allt mer varierade och komplicerade. Så utvecklades de sminkningar som de skådespelare som idag spelar roller med målat ansikte (Jing) använder.

Historien om hur den speciella form vi kallar Kunqu kom till

På femtonhundratalet flyttade musikern och poeten Wei Liangfu från norr ner till provinsen Kunshan i söder. Han arbetade i tio år med att skapa ett helt nytt musikspråk. Han utforskade de sydkinesiska musiktraditionerna och flätade samman dem med det musikaliska arv han hade med sig från norr. Så skapades en ny musikalisk stil. Han uppkallade den efter provinsen i söder, Kunshan, och gav den namnet Kunqu. Kun talar om att konstarten kommer från Kunshan, qu betyder teater som framförs sjungande.
Men än var inte en ny teaterform skapad. Än sminkade man sig inte, bar ingen scenkostym. Den mästare, som gav konstarten en dramatisk form, hette Lian Chenyu. Han var väldigt påverkad av Wei Liangfus musikstil och använde den, när han skrev sitt musikdrama "Silket tvättas". Sedan blev Kunqu en otroligt populär teaterform. Det skrevs massor av Kunqu-stycken. När dessa skapades samarbetade lärt folk, poeter och konstnärer. Tillsammans skrev de dialog, sånger och utarbetade koreografier.
I Kunqu låter man aldrig någon rollfigur tala vanlig prosa. Alla monologer sjungs och all dialog framförs som en sorts recitativ. Emellanåt stegras uttrycket till arior, som ackompanjeras av orkester. Språket har mycket litet gemensamt med det talade språket, det är ett mycket speciellt, förhöjt scenspråk. Men det var inte bara språket och musiken man intresserade sig för. Dans och ett slags stiliserat rörelsemönster är också en naturlig del av föreställningarna.
Kunqu var den mest omtyckta och mest spridda teaterformen i Kina i tvåhundra år. Så småningom stelnade dock Kunquteatern. Den förlorade i popularitet och höll på att tyna bort.
Under nittonhundratalets första hälft fick Kunqu en ny renässans. Det moderna genombrottet stod bland annat Zhejiang Kunqu Teatern för. Med sin uppsättning av "De femton trådarna med mynt" 1956 visade Zhejiangteatern den kinesiska allmänheten att än fanns det liv i den urgamla Kunqutraditionen.
I och med Unescos utnämning av Kunqu till Världskulturarv har en ny generation av unga skådespelare upptäckt sina gamla mästare och sin nästan glömda tradition. De har återerövrat sitt kulturarv och kan binda samman historia och nutid. Publikintresset har ökat, internationella inbjudningar till gästspel och demonstrationer blir allt fler och anslagsgivarna har blivit mer generösa.
Det är med stor glädje som Folkteatern bjuder in till denna möjlighet att se makalös teater från Kina.